Vi älskar den här gården med de stora, vackra byggnaderna, den skyddade, grönskande parken och de fantastiska omgivningarna!

Här har vi antagit en utmaning av rejäla mått, och det passar oss bra - vi är aldrig sysslolösa.... gräs ska klippas, tak ska bytas, stallar ska målas, golv ska slipas, fasader ska renoveras och... det ska njutas!

Vi har förmånen att få bo på ett säteri med långa och spännande anor, och vi berättar gärna vidare dess historia. Det är en berättelse om fastigheten och dess innehavare, men också om Skåne och en del av Sveriges historia.

Jan Holmqvist har forskat och skrivit.

Tullesbo Säteri, till vardags kallat Tullesbo Gård, några kilometer norr om Övedskloster vid landsvägen mellan Öved och Bjärsjölagård, har anor långt tillbaka i tiden.

Den ursprungliga mangårdsbyggnaden bestod av två vinkelbyggda stenhus. Nuvarande Tullesbo uppfördes i slutet av 1800-talet. Gården är sedan tiotalet år ett stuteri med uppfödning av Morganhästar och ägs och drivs av Helén van den Born och Jan Wifstrand.

 

Tullesbo SÄTESGÅRD

Tullesbo Gård är en mycket gammal sätesgård, dvs en lantegendom, ursprungligen ägd och bebodd av en frälseman – benämningen sätesgård innebär dels att gården är tillräckligt stor,
dvs med tillräckligt mycket mark för att ägaren ska kunna bo, ha säte på gården - och i kraft
av adelns (tidigare!) privilegier befriad från allmänna skatter – säterifrihet. Säteriet hade
istället skyldighet att hålla ryttare – Tullesbo säteri två stycken – med full mundering för armén.

Begreppet sätesgård – att äga och bo - skulle skilja gården från ”avelsgård” och ”ladugård”, begrepp som är knutna till driften av en gård. Vid Karl XI:s reduktion 1686, förbjöds bildandet av nya säterier, så benämningen säteri används endast på Sveriges äldsta lantegendomar som fått statliga/kungliga privilegier. Det är här på sin plats att erinra om att Skåne var danskt fram till freden i Roskilde 1658, så Tullesbo säteri har en förhållandevis kort svensk historia, men en längre dansk sådan.

I Danmark gjorde sig kung Fredrik III enväldig år 1660, två år efter Roskildefreden. Lagen om
envälde beskrivs i ”Kongeloven” 1665. För adeln innebar lagen att de miste rätten till skattefrihet, samt att även icke adliga kunde förvärva adelskap genom förtjänst – meritokrati. Fredrik upplöste den danska adelns ensamrätt att äga sätesgårdar samma år. Danmark var i detta avseende långt före Sverige. Det danska enväldet varade till 1849!

Lantgårdars storlek och värde i Skåne under danska tiden mättes i ”tunnor hartkorn”, dvs brödkorn. Måttet utgjorde en kombination av jordens areal och kvalité. En tunna korn var ca 139 lit eller ca 100 kg.

Tullesbo Gård är belägen i Skartofta (Schartoffte) socken, Färs härad. Under Tullesbo Säteri
lydde flera hemman runt Skartofta.

I ”Historiskt-Geografiskt och Statistiskt LEXICON öfver Sverige, 4:de Bandet 1868” finner
man ” …Tullesbo Säteri och därunder lydande 2 mantal insockne, 4/16 utsockne frälse, 2 1/24
mantal skatte…”.

Södra Åsums säteri hörde fram till 1859 till Övedsklosters fideikommiss. Övedsklosters ägare, Ramel, sökte och fick tillstånd att byta Åsum Säteri mot Tullesbo Säteri.
De båda säterierna bedömdes ekonomiskt likvärdiga och Tullesbo låg betydligt närmare Öveds-
kloster. Markerna väster om Tullesbo, Skartofta fälad runt Skartofta by, samt öster om gården,
Kärrbyområdet (Kjierby) var förr sumpiga och steniga. Det fanns dock mera lövskog än idag
ex; bok, ek och hassel. Skogars värde och kvalité mättes i hur stort antal ollonsvin som kunde liv-
näras.

 

Om att skriva grafi;
En historisk redogörelse av händelser och bakgrund, som i det följande en sätesgård, med årtal och ägarbyten ger en bild av objektets förändringar under en viss tidsperiod. Tullesbo sätesgårds kända historia sträcker sig ca 700 år tillbaka. En historisk redogörelse av en gård/plats utan beskrivning av människorna som levt på gården eller på annat sätt haft anknytning till den blir livlös.
En gårds historia är dess innehavare, anställda och kringboende, människor som satt sin prägel på
platsen och deltagit i utvecklingen på ett eller annat sätt, liksom ”yttre” förutsättningar – krigs- och fredstider, klimatförändringar, lagar och regler etc. En beskrivning av enbart grundläggande, dokumentära fakta blir, oavsett den form man väljer för beskrivningen, visserligen korrekt, men
saknar liv. I likhet med en biografi, får aldrig fakta ersättas med fantasi.

Leon Edel, en av de mest erkända biografiförfattarna, skriver i ”Writing Lives, Principia Biographica” att ”… a writer of lives is allowed the imagination of form, but not of fact…!
En annan erkänd och respekterad biografiförfattare var Virginia Woolf. I sin essä ”The Art of Biography” skriver hon (min övers.) ”… biografen är bunden till fakta … men enbart fakta ger inte karaktären liv… stimulera fantasin men frångå aldrig fakta…” Samma regler gäller naturligtvis alla former av grafier.

Historien om Tullesbo säteri nedan är naturligtvis ingen biografi i ordets egentliga mening, men samma regler beträffande fakta respektive fiktion gäller.
Jag har valt att skriva kronologiskt när det gäller säteriets ägarskap och de på säteriet boende. För att inte bryta kronologin kommer i ett separat avsnitt, som nämnts ovan, en kompletterande beskrivning av människorna med anknytning till gården, deras levnad så långt det går att belägga ur arkivhandlingar och annat material, inverkan av klimatförändringar, lagar och regler samt omgivande miljö att presenteras.

 

Tullesbo säteri och Tullesbo slott

Jag har från några släktforskare, som funnit anförvanter som varit ägare till Tullesbo säteri eller varit anställda på säteriet, fått frågor om det finns två Tullesbo säteri eller vad som är skillnaden mellan säteriet och slottet. Eftersom det uppenbart råder missuppfattningar kring detta, finns det anledning att klargöra vad som gäller.

Så här är det: Ramel köpte Tullesbo Sätesgård 1753 och lät sedemera bygga Tullesbo Slott 1780, då hade Tullesbo gård varit säteri i nära 500 år.
Tullesbo slott, i rokoko-stil, uppfördes på 1780-talet av Hans Ramel på Övedskloster såsom änkesäte till hans svärdotter Maria Ulrika, född Gyllenkrok. Hon bosatte sig dock aldrig på Tullesbo slott, utan det blev istället fram till 1787 bostad åt sonen Henrik Ramel.

Under Karl XI:s reduktion kring 1686, alltså ca hundra år före uppförandet av slottet, förbjöds inrättandet av nya säterier! År 1810 upphävdes adelns ensamrätt att äga säterier. I modern tid har slottet varit uthyrt till företag och organisationer med olika verksamheter. Under några år vid sekelskiftet 1900/2000 fungerade slottet som sjukhem. Slottet såldes 2006 till en privat familj.

Tullesbo alt. Tuliesbo säteri/gård har historiskt belagda säterianor från tidigt 1300-tal. Säteri var som bekant en skattebefriad jordegendom, ägd och/eller bebodd av en frälseman. Ett Säteri var skyldigt att hålla en eller flera, ryttare med full mundering åt ryttare och häst för arméns räkning. Antalet bestämdes beroende på säteriets storlek
- Tullesbo gård/säteri var enligt handlingar från 1600-talet skyldigt att hålla två ryttare.

Otaliga timmar och dagar har jag också lagt på min forskning om Shakespeare, hans liv och verk. Flera besök på British Library, National Archives och National Portrait Gallery i London, sökande i antikvariat i London på jakt efter äldre böcker, liksom studier av Shakespeares språk – Early Modern English och Old English – har lärt mig att aldrig lita på endast en källa, utan dubbelkontrollera alla uppgifter. Allt detta har gett insikter i metoder att söka och att värdera historisk information.

Jag är djupt tacksam för all den hjälp och de anvisningar jag fått att söka och värdera arkivmaterial av personal på dessa platser. Ska något nämnas särskilt, så är det National Portrait Gallery´s i London specialist på 1500- och 1600-tals porträtt, Tanya Cooper, samt de personer jag haft kontakt med på Danmarks Rigsarkiv! Alltid vänliga, alltid hjälpsamma. Stort tack!

Min kunskap och mina uppgifter vilar på tillförlitlig historisk grund. Tullesbo- och Skartoftabygden och dess gårdar, torp och invånare genom historien är intressant att forska kring och jag kommer efterhand att komplettera framställningen här med ytterligare material från kontrollerade källor.

 

Nu till Tullesbo Säteri/gårds historia:

DEN DANSKA TIDEN

• 1332 Vesto Aagesen
Tullesbo säteri nämns första gången i hävderna år 1332 såsom Tulisbo, då en Vesto Aagesen i ett s k ”permebref” skriver sig till Tulisbo. Perme, permes eller pärme är gammal svenska (1500-tal) för pergament, innebärande att ”permebref” är en brevtext skriven på pergament. De första böckerna som trycktes på 1500-talet gavs ofta ett omslag/pärmar av pergament, härav vår nutida benämning ”pärm”. (Angående referenser till källor – se nedan.)
Danmarks kung Kristoffer II dog samma år (1332) och efterträddes år 1340 av Valdemar IV, (Atterdag). Tiden 1332 till 1340 blev p g a inrikes stridigheter ingen kung utropad i Danmark.

• 1536 Jacob Joensen Bing
Den äldsta registrerade ägaren till Tullesbo säteri var Jacob Joensen Bing, registrerad år 1536.
Begreppet säteri/säte innebär att godset skall vara ägarens bostad och hemvist. Med undantag av perioden 1699 – 1743, samt från 2002 har gården ägts och bebotts av olika adelssläkter.
Bostadshuset under medeltiden, en vinkelbyggnad av gråsten, benämns i hävderna såsom oansenlig. Under de hundra åren från medio 1500-talet till tiden kring fredsslutet i Roskilde i feb 1658, då Skåne blev svenskt, har jag, trots ihärdigt sökande efter handlingar i bl a danska Rigsarkivet och i Lunds Universitetsbibliotek, endast med säkerhet kunnat fastställa ägarskapet till Tullesbo säteri under kortare perioder.

• 1600 .. Otto Lindenow.
Under de första åren av 1600-talet ägdes Tullesbo säteri av Otto Lindenow till Borgeby. Otto Lindenow var gift med Anna Tygesdatter Brahe. Tullesbo övertogs år 1618 av sonen Henrik Lindenow, Övedskloster. Otto Lindenow vann 1664 inträde i svenska riddarhuset. Efter skånska kriget 1675-79 vägrade denne att svära den svenske kungen (Karl XI) sin tro och lydnad. Han fängslades därför flera gånger och 1681 tvingades han lämna Skåne ”gick till Danmark 1681, lemnande godsen genom sin dotter till slägten Ramel”.

• Medio 1600 Claus Urne
Enligt ”Økonomiske institut, Københavns universitet, Akademisk Forlag, 1958, University of Michigan” drogs ”Thottarnas” Marsvinsholm och Tullesbo in till kronan under Karl XI:s reduktion. Marsvinsholm köptes av Holger Ottesen Thott först 1667, så indragningen av Marsvinsholm och Tullesbo till kronan kan inte ha skett förrän under de senare reduktionsbesluten dvs 1680 respektive 1683. Det är också belagt att säteriet en tid ägdes av den urgamla danska adelsätten Urne, närmare bestämt Claus Urne. Brodern Palle Urne innehade Gyllebo slott och en tredje broder, Johan Urne hade Wanstadtorp.
Claus Urne till Tullesbo var född 1595 och dog 1656. Han var gift med Hilleborg Jensdatter Falk Mormand, död efter 1642. Hilleborg Mormand (Mormand betecknad som lågadel) hade som hemgift
vid giftermålet fört med sig ”den gode Gaard Thulesbo i Skaane (nu kaldet Tullesbo: paa Söen Wombs
Ur ”Tidsskrift for Historie og Geografi, 1895, redigerad av Carl Bruun, Andreas Peter Hovgaard, Peter
Frederik Ris.”
Den danska grenen av Urne-ätten dog för övrigt ut 1909 i all stillhet. Då dog en äldre dam på Sölvgade i
Köpenhamn, helt obemärkt. Hon hette Sofie Caroline Urne och var den siste personen i Danmarks äldsta
adelssläkt, Urne!

DEN SVENSKA TIDEN

Enligt historikern Martin Weibulls ” Afhandlingar, beskrifningar och meddelanden Om Skånes Adel under öfvergångstiden 1658—1700.” … ”öfvergingo Wanstadtorp till biskop Winstrup i Lund och Tul-lesbo till generalauditören Johan Palm, adlad Gyllenpalm”.
Magnus Mauritz Höjer skriver i ”Konungariket Sverige: delen. 1.-2. afd. Götaland” att ”..enligt Weibull egdes Tullesbo av Urne 1658”. Urne dog som nämnts 1656 men ägde enligt Weibull fortfarande Tullesbo 1658. Tullesbo har om detta är riktigt övergått till den svenske översten och kommendanten i Landskrona, Gynter Rosenschantz året efter, dvs 1659.
Tiden för övergången till Johan Palm/Gyllenpalm är osäker, men den troligaste tidpunkten är 1682. Johan Gyllenpalm dog 1684. Släkten Gyllenpalm – ursprungligen Cederhielm - härstammar från en dansk bondson Johan Olofsson, som kom till Sverige 1615. Johan Palm blev upphovsman till den adliga ätten Gyllenpalm. Jag återkommer till Gyllenpalm längre fram.

 

• 1659 – 1662 Gynter Rosenschantz
Två släktforskare, Roy Lantz, Svalöv och Jan Jakobsson, Eskilstuna har funnit att deras anfader Gynter Rosenschantz, överste och kommendant vid Landskrona garnison och landshövding över Landskrona län från slutet av 1658, var knuten till Tolissbo säteri år 1659. Enligt uppgifter från Krigsarkivet tilldelades denne gården Tullesbo (Tolissbo) i Färs härad 1659, just den tid då de tidigare danskägda godsen och gårdarna övergick till förtjänta - nåja, mycket rofferi förekom också - svenskar. Färs härad hörde till Landskrona län vid denna tid. Att Rosenschantz var knuten till Tullesbo/Tolissbo framgår av ett brev den 18 nov 1659, vari ”Adelens Säthegårdar uthi LandsCrona Lähn som till Soldaternas beklädningh skola utghiöra Skoor och Strumpor, Nembl.”

Tolissbo H:r Commendant Rosenschantz Skoor Strumpor 4, Paar Paar 4

I ett annat brev till Gynter Rosenschantz daterat 1659-02-22 framgår att denne begärt ryttarskattefrihet för bönderna under Tulisbo i Färs härad. I ytterligare ett annat brev 1659-04-28 nämns återigen att två bönder under Tulisbo har blivit besvärade med dubbel Ryttar Contribution, och att detta
ska rättas till. Dessa båda forskares resultat styrker sålunda att under 1659 hade Gynter Rosenschantz anknytning till Tullesbo säteri.
Denne deltog i 30-åriga kriget fram till 1658 då han således blev kommendant och landshövding. Han avled den 31 mars 1662 och begrovs i Landskrona gamla kyrka – inne i kyrkan. Hustrun Brigitta Wullf dog i sept 1659. Rosenschantz´anknytning till Tullesbo är obestridlig.

I ”DelaGardiska Archivet eller handlingar ur Grefl. DelaGardiska Biblioteket på Löberöd Biographiska och Statistiska Handlingar upplysande Svenska Historien i det sjuttonde seklet, Tionde delen, Utgifven av P Wieselgren. Lund Lundbergska boktryckeriet 1838” återger Wieselgren några brev skrivna av Rosenschantz från Landskrona;
”Gynter,Öfverste och Commendant i Landskrona, skref till, Forbus i Helsingborg från Landskr. D. 17
Jan. 1659, huru han ….. …D. 28 Maji. R. sände sin hustru till Tulesbo, som Kungen honom donerat. Önskade snapphanarne ej måtte taga henne…..”

Enligt flera danska historiker var Färs Härad särskilt hårt drabbat av kringströvande snapphanar vid denna tid. Överste Christian Urne, bror till tidigare nämnda Claus Urne, blev i april samma år (1662) ny
chef för Gynters tidigare regemente. (Västerbottens Regemente)

”Som Kungen honom donerat!?”
*) I ”Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenska män: Volym 17, 1849” av Vilhelm Fredrik Palmblad, finns följande notis: ”Då Skåne afträddes till Sverige, hade Tottska ätten ännu stor rikedom. …… Otto T. Tostrup, Tullesbo, Werpinge ….” Avträdelsen av Skåneland till Sverige skedde 1659. Frågan om överlämnadet av den danska adelns gods i Skåne drog ut på tiden och var i huvudsak inte klart förrän 1662.
*) Vidare finns i danska Rigsarkivet en handling ”Regnskaber og jordebøger fra Helsingborg len - Jordebog over gods tilhørende Otte Thotts enke Dorthe Rosenkrantz (Tullesbo m.m.) 1661.” Här avses Otte Tagesen Thott! Han var gift 1643 - andra gången – med Dorthe Holgersdatter Rosenkrantz, (försvenskat Dorotea Rosenkrans) som levde som änka till 1666. Otte Thott dog 1656.
*) Den danske historikern Knud Fabricius skriver i ”Skaanes overgang til Sverige, Första delen. 1906.”
Sid 159; Under fredsförhandlingarna i Köpenhamn den 21 mars 1661 presenterades en lista över de gods i Skåne som skulle överlämnas till svenska kronan som vederlag för tillbakalämnandet av Bornholm till Danmark. ”.. till K. Mt. og Kronen Sverig for Borringholms Vederlag kan cederes og avstaas …”. Bland de 14 godsen nämns …Fru Dorotea Rosenkrans, Tullesbo … Knud Fabricius skriver vidare ”… man ser at det var Ejere som for störste Delen vare i den danske Centralstyrelsens Tjeneste…” Två dagar senare, den 23 mars, presenterade danskarna en ny lista där Tullesbo och och S:t Peters Kloster var utbytta mot sju andra gods, däribland Gyllebo och Lövestad. Denna senare lista accepterades av svenskarna och därmed ingick inte Tullesbo i ”vederlaget” för Bornholms tillbakalämnande.
*) I ”Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep, Volym 2, 1861” finns bl a följande text: ”…Ove Gjedde till Tommerup, Wrams-Gunnarstorp, Herrestad, Löfvestad, Hofdala, Maglö, Tullesbo, Dragsholm, S:t Olof, Hellerup, Öströ, Uttersjö.”
Den ursprungligen danske adelsmannen Ove Gjedde föddes 1594 och dog 1661. Han ligger begravd i
Roskilde kyrka. Vid Gjeddes död 1661 övergick egendomarna till sonen Christopher, född 1637 och död
1705, men denne skrivs i ovanstående ”ätte-taflor” endast till Wrams-Gunnarstorp!

Här föreligger sålunda flera motstridiga uppgifter avseende året 1661 som behöver klargöras.
Att Rosenschantz ”donerats” Tullesbo 1659 är ostridigt. Förmodligen – vilket framgår av brev ovan – bodde han också en tid med familjen på Tullesbo. Det är Rosenschantz´ ägarskap som är tveksamt här. Möjligen kunde inte Rosenschantz beviljas lagfart på säteriet så länge förhandlingarna om Bornholms ”vederlag” pågick, men det är bara en tanke.
Texten i Jordebogen ovan:”…tillhörende Otte Thotts enke … 1661 ..” visar klart ägandet!
Så, vem var den egentlige ägaren till säteriet Tullesbo år 1661? Rosenschantz, Otte Thotts änka Dorotea
eller Ove Gjedde?

• 1662 – 1666 Forskning pågår
Tiden från 1661 till 1666 då Carl Mauritz Lewenhaupt på Övedskloster förvärvade Tullesbo återstår att
utforska.

• 1666 – 1682
Carl Mauritz Lewenhaupt köpte enligt ”Danske slotte og herregårde: Anded Udgave, Volym 18” av ”svogeren Adam Lewenhaupt således Övedskloster, Svansjö och Åsum, af sin kones svoger Mauritz Casimir Lewenhaupt Tullesbo, samt Silvåkra af Emanuel de Geer.”
Lewenhaupt innehade Tullesbo till 1682. Först Carl Mauritz Lewenhaupt, g m Anna Maria Cruus af Ekeby, och sedan deras son Carl Gustaf Lewenhaupt, gm Amalia Wilhelmina, född von Königsmarck. Amalia var syster till välkända Aurora von Königsmarck. Aurora von Königsmarck vistades periodvis hos sin syster på Övedskloster. Auroras liv är så intressant och dramatiskt att hon förtjänar en egen berättelse.
Hennes son med August II – den starke - av Polen, Mauritz (Moritz) av Sachsen blev fransk överfältmarskalk. Han var marskalk under Napoleon tillsammans med sex andra, av vilka en var Jean Baptiste Bernadotte! I fjärde generationen efter Aurora finner vi George Sand (Aurore Dudevant f. Dupin), den berömda franska författarinnan som levde tillsammans med – bland andra – Frederic Chopin. Men mera därom senare.

• 1682 – 1687
Johan Palm adlad Gyllenpalm. Enligt historikern Martin Weibull ”övergick” Tullesbo till Johan Gyllenpalm ”under övergångs-tiden 1658 – 1700”. Johan Gyllenpalm (Johan Palm, adlad Gyllenpalm 1682), född i Sala omkring 1630, avled 1687. Han dog i Jönköping 1687-07-12. Begravd i familjegraven i Tryde kyrka i Skåne. Då Malmö 1676 stormades av danskarna, deltog han i striderna under överstelöjtnant Heidenfelt att slå tillbaka danskarna.. Som tidigare påpekats måste ”övergången” av Tullesbo till honom ha skett någon gång mellan 1682 och 1687, troligen 1682.
Kyrkoherde i Skartofta socken vid denna tid var Olof Jakobsen. Johan Gyllenpalm var bl a Guvernementsfiskal över Skåne, Halland och Blekinge. Han var också Justitiepresident i Malmö 1682. Gift med Helena Ottosdotter von Bösen.
Vid utnämningen av kyrkoherde Jakobsens efterträdare i Skartofta låg det avgörande beslutet hos Gyllenpalm. Gyllenpalm ”som Skartofta socken besitter…”. Året var 1683.
Deras son, Hans Gyllenpalm, född i Malmö 1663, var fänrik vid Drottningens Livregemente. Tog avsked som löjtnant 1685. Gift med Barbro Sofia Akeleye (Akeleije), född 1667, död 1732. Dotter till danske skeppshövidsmannen och landsdomaren i Halland Enevald Fredrik Akeleije, av gammal dansk adel, och Margrethe Eriksdotter Steensen på Kåseholm.
Hans Gyllenpalm dog 1723 på Kåseholm och ligger begravd i familjegraven i Tryde kyrka.

Änkan Margrethe Akeleye på Kaaseholm (Kåseholm) säljer detta gods till Johan Gyllenpalm 1682. Möjligen bodde Johan Gyllenpalm på Kåseholm fram till hans död 1687 och att detta är skälet till försäljningen av Tullesbo säteri. Detta återstår dock att verifiera. Akeleye är en gammal dansk-norsk adelssläkt. vars äldsta kända stamfader var Knud Lillie af Arnøje, omnämnd på 1400-talet.

Under Gyllenpalms tid genomförde Karl XI reduktionen i Skåne. För att få en överblick över den erövrade landsdelen, dess gods och gårdar, lät kungen uppteckna alla större egendomar i Skåne. I beskrivningen häröver från 1682 står beträffande Tullesbo - "Tuliesbo Herregård är byggd för 80 år sedan och består av två halva bondgårdar.” Den dåvarande ”Herregården”, som ersatte den senmedeltida sätesgården, uppfördes/ombyggdes således kring sekelskiftet 1500/1600. Karl XI:s uppteckning gällde främst Skåne och är naturligtvis ett utomordentligt viktigt underlag
vid historisk forskning.

Anm) Den danske kungen Valdemar Atterdag lät genomföra en liknande förteckning ”Atterdags
jordebog” efter sitt trontillträde 1340. Störst och mest genomgripande är ändå den förteckning som normanden/vikingaättlingen William the Conquerer lät genomföra efter erövrandet av England i slaget vid Hastings 1066. ”The Doomesbook”, som den benämndes, omfattade samtliga gods och gårdar i hela England: byggnader, mark, odling, husdjur, tjänstefolk etc. En oerhört rik källa för forskare att ösa ur. Skälet till upprättandet av dessa förteckningar var ett och detsamma: Underlag för beskattning!!

Enligt kyrkoherden i Skartofta vid denna tid, Sven Litholander, hade en dansk köpman Evert Holst sålt Tulesbo till Justitiepresidenten Gyllenpalm. Av någon anledning blev köpet upprivet och Holsts arvingar sålde Tulesbo till Silnecker. Detta är sannolikt anledningen till att Gyllenpalms tid som ägare av Tulesbo blev så kort.
Jag har länge sökt denne Evert Holst i diverse handlingar, men ännu inte lyckats finna något konkret om hans bakgrund, hans hemvist eller levnadsöde.

• 1684 - 1699 Forskning pågår

• 1666 – 1710 Peter Silnecker
1699 inköptes Tullesbo säteri av häradshövdingen i Färs och Frosta Häraders domsaga, Peter Silnecker. ”… Han köpte Tulesbo och höll stundom Färs Härads ting på denna gård…”
Peter Silnecker, född i mars 1666, dog ogift i oktober, peståret 1710. Enligt en källa köpte Silnecker Tulesbo redan 1683-84. Detta är dock orimligt då han endast var 17 år gammal 1683!
Uppgiften om 1699 som inköpsår är betydligt mer tillförlitlig.

Peter Silnecker, av den adliga ätten Silnecker – N:o 1214 - var Räntmästare vid Skånska Guvernementet samt Häradshövding i Frosta och Färs Härader i Skåne 1699 till sin död, troligen i pest
under peståret 1710. Han dog ogift och ”slöt på svärdssidan denna adeliga ätt!” Peter Silnecker var son till Johan Silnecker, född 1627, död 1694 - adlad 1690. Introducerad 1693 under N:o 1214. Johan Silnecker föddes i Toresunds prästgård (Ökna), Södermanland. Han var son till Petrus Georgii Sillnéus.

Peter Silnecker hade två systrar; Catharina och Margaretha, födda 1662 och 1664 respektive. Catharina var gift med borgmästaren i Helsingborg Bengt Lange. Deras dotterson, löjtnant Gyllenpalm hade bördsrätt till Tullesbo vid Peter Silneckers död 1710. Den andra systern Margaretha dog ogift. Båda ligger begravda i Mariakyrkan i Ystad.

Fadern Johan Silnecker dog 1694 och ligger begravd i ”S:t Pehrs” (St Petri) kyrka i Malmö. Denne Johan Silnecker innehade en mängd höga befattningar: Sekreterare på beskickningen i Moskva 1650, Kanslist i Kongl. Kansliet 1653, sekr hos Greve Eric Stenbock 1654, fältsekreterare vid ”Arméen emot Norska gränsen” 1658 samt räntemästare i Malmö 1659 efter freden i Roskilde. Johan Silnecker anmäldes till Kammarkollegiet 1672 ”att ha låtit ryttarna svälta och fara illa”. Under belägringen av Malmö under skånska kriget 1677, var emellertid Silnecker en av de som ”grep till vapen, förhöll sig tappert och manligen samt fattade med oförskräckt mod det rådet, att med stenkastande från vallen och andra påfund göra fienden ett starkt motstånd och afbräck…” Han var gift första gången med Anna Mårtensdotter Kijhl och andra gången med Petronella von der Hagen.

• 1708/10 - 1743 Öllegård Petri med arvingar
Silnecker hade åt borgmästaränkan Öllegård Petri lämnat Tulesbo som pant för lån. Öllegård Petri hade vid köpet 1708 inte begärt lagfart på Tulesbo säteri, så vid Silneckers död 1710 uppstod tvistigheter angående besittningsrätten till Tulesbo. Silneckers systers dotterson, löjtnant Gyllenpalm (!!) boende i Tolånga, hade genom börd rätt att inlösa det förpantade säteriet Tulesbo. Efter diverse tvistigheter övergick emellertid bördsrätten till generallöjtnanten Lewenhaupt. Enligt adelns privilegier av 1723, hade en adelsman, som bodde närmast ett säteri lika god rätt som avlägsna släktingar att genom börd inlösa säteriet. Det blev som nämnts en lång och invecklad och segdragen process om Tulesbo. Öllegård Petri gick uppenbart segrande ur striden, för Tulesbo ägdes ännu år 1740 av hennes barnbarn Öllegård Elisabet och Carl Magnus.

I Skånes hembygdsförbunds årsskrift 1968, läser vi att ”En wacker liusa-crona med 14 lampor, skiänkt av H. Fru Borgmästerskans Ölegård Petrei arwingar på Tulesbo.” Gåvan var avsedd för kyrkan i Skartofta.
Gottfrid Björkelund skriver i ”Färs Härads historia” att ”borgmästaränkan Öllegård Petri på Tulesbo, vilken mot pant i flera hemman i Skartofta hade låtit kronan få låna pengar. Av henne fick grevinnan
(Lewenhaupt, Övedskloster – min anm) den 1 september 1720 låna 1 500 daler”
.
Öllegård Petri var uppenbart mycket förmögen för i jan 1711 lånade hon ut till Magnus Stenbock – 2 453 daler – ”i kontanta pengar efter 6 %”. Som pant för detta lån fick hon hemmanen Skotthusa nr 3, 5, 6, 8, 9 och 14 Skartofta samt nr 6, 9 och 11 Kärrby.
Med hennes barn och barnbarn (Dietrich) var det dock sämre ekonomiskt. 1735 lånade barnbarnen 3000 daler av Charles Emil Lewenhaupt mot 6 %. Tulesbo med underlydande gårdar gavs i pant, samt löfte om förköpsrätt till Tulesbo.

• 1743 - 2002 Lewenhaupt och Ramel på Övedskloster
Dietrich sålde Tulesbo säteri till Ulrika Charlotta Lewenhaupt. På grund av diverse juridiska trassligheter fick inte Lewenhaupt lagfart på fastigheten förrän 1751. 1753 köpte Hans Ramel (Rommel i gamla danska skrifter!) av Adam Lewenhaupt Övedskloster. I köpet ingick Tullesbo Säteri.

Charles Emil Lewenhaupt, (1691 – 1743) greve och general, var överbefälhavare och tillsammans med
general Buddenbrock ansvarig för det katastrofala svenska misslyckandet i kriget mot Ryssland 1741.
Båda generalerna dömdes för förräderi till döden år 1743, och halshöggs i augusti i Stockholm samma
år. När Lewenhaupts kropp efter en tid kom till Övedskloster för begravning vid kyrkan där, visade det
sig att det var Lewenhaupts kropp men Buddenbrocks huvud! Efter diverse förvecklingar kom emellertid så småningom ”rätt” huvud fram till Övedskloster och begrovs med kroppen.
Från 1753, då Hans Ramel köpte Övedskloster, har Tullesbo Säteris historia varit nära knuten till Övedskloster.

1780, då Tullesbo gård varit säteri i nära 500 år uppfördes Tullesbo slott söder om säteriet. Slottet avsågs vara änkesäte åt Hans Ramels svärdotter.

Under tiden i släkten Ramels ägo, 1753 till 2002, har Tullesbo säteri innehafts av:

1799 sonen Malte Ramel
1824 dennes broder Charles Emil Ramel
1826 Charles Emils änka Ulrika Amalia Lewenhaupt
1858 genom köp Otto Axel Povel Ramel
1900 sonen Hans Otto Carl Ramel, och slutligen
1957 sonen Hans Ramel.

Från 2002 ägs Tullesbo säteri av Helén van den Born och Jan Wifstrand.

Den nuvarande manbyggnaden uppfördes på 1890-talet och restaurerades efter en omfattande brand 1988.

Forskningen kring säteriets historia fortgår och efterhand som ytterligare kunskaper vinnes och källor kontrolleras, kommer, som nämnts ovan, sidan här att kompletteras. Som framgått ovan saknas t ex ägaruppgifter vissa perioder. Flera av de ovan namngivna ägarna var uppenbart mycket speciella personligheter, ex Rosenschantz, Silnecker, Öllegård Petri och Gyllenpalm. Forskning kring deras liv och leverne pågår och kommer också att komplettera framställningen ovan.

Dessutom pågår arbete med att beskriva den omgivande miljön och dess förändring från medeltiden, liksom några av de människor som haft sin utkomst av och kring Tullesbo säteri/gård.

Det finns naturligt nog en del gamla skrönor kring Tullesbo med omnejd från förr
• Så berättas till exempel om "Svenskingakroken" vid Skartofta fälad, så kallad då 1676 - under snapphanetiden - sju svenska ryttare här slogs ihjäl av snapphanar. Gränsen mellan Tullesbo gårds ägor och Skartofta fälad utgjordes av två stora stenar, Drakesten och Krabbesten samt ett bokträd kallat Uddebok.

• Det finns också en sägen om Tulesbo i Ljunggrens " Skånska Herregårdar " som i korthet lyder:
Någon kilometer söder om Tullesbo finns ett brant berg/stup kallat Frualid. Nedanför branten finns en liten sjö, Vassen kallad. Här bodde enligt sägnen förr en trollkvinna. Hon hade ett förhållande med en bonde från Araskoga by, belägen granngårds med Tullesbo gård. Bonden hette Tule. Tule erkände förhållandet för sin hustru och svor på att han inget hellre ville än få slut på förhållandet med trollkvinnan. Sålunda stannade han hemma i ett år utan att besöka trollkvinnan. En dag kom emellertid trollkvinnan på besök och frågade Tule varför han enligt avtal inte besökt henne. Under samtalet drog ett kraftigt åskväder upp. Trollkvinnan som var rädd för åskan, skyndade hemåt. När hon kommit en bit på väg, vid en stor sten, kallad "Blåsten", slog blixten ner och dödade henne och klöv också stenen i två delar. Historien omnämns redan 1624 i en beskrivning över Färs härad gjord av prosten Niels Thrögessön Poort i Brandstad, på befallning av Kung Christian IV

• Mellan Araskoga by och Wollsjöby finns en lund, kallad "Thules lund". Namnet används än idag. Vid denna tiden, kring 1620-talet, ägdes Tullesbo gård av släkten Lindenow till Sövdeborg.


Om namnet Tullesbo?

Tullesbo, Tulesbo, Tuliesbo, Tulisbo, Tolissbo - gårdsnamnet har varierat genom tiderna. Samma förled "Tol-" finns för övrigt i Tolånga, en by halvannan mil öster om Tullesbo.

Thule är det latiniserade grekiska ordet Thoule (tu:´-), vilket betyder utpost. Ordet användes av den grekiske geografen Pytheas från Massilia (300-talet f. Kr.), nuvarande Marseille, i sitt historiska verk "On the Ocean", originalet är förlorat, som benämning på en ö sex dagsresor norr om Britannia.
Under antiken tycks man ha använt Thule om nordliga områden överhuvudtaget. Ultima Thule, (lat. yttersta Thule ), nämns i diktverket "Georgica" av Vergilius såsom poetisk benämning på kejsar Augustus nordligaste intressesfär. Ultima Thule har senare använts i överförd bemärkelse om Skandinavium.

Polybius i sin "Histories" (c. 140 BC), citerar Pytheas som en som "has led many people into error by saying that he traversed the whole of Britain on foot, giving the island a circumference of forty thousand stades, and telling us also about Thule, those regions in which there was no longer any proper land nor sea nor air, but a sort of mixture of all three of the consistency of a jellyfish in which one can neither walk nor sail, holding everything together, so to speak."

Strabo skriver i "Geography" Book IV, Chapter 5, "Concerning Thule, our historical information is still more uncertain, on account of its outside position; for Thule, of all the countries that are named, is set farthest north."

"Ariernas Thule"; Nazisternas mystiker trodde på en historisk Thule som en anfader till den ariska rasen. En av de tre grundarna till "The Thule Society" 1919 var Lanz von Liebenfels (1874-1954). Liebenfels beskrivs som "Der Mann, der Hitler die Idéen gab".

Författaren Dr Wilhelm Dahm, Wien, skrev; "The Thule Gesellschaft-name originated from mythical Thule, a Nordic equivalent of the vanished culture of Atlantis.
A race of giant supermen lived in Thule, linked into the Cosmos through magical powers. They had psychic and technological energies far exceeding the technical achievements of the 20th century. This knowledge was to be put to use to save the Fatherland and create a newrace of Nordic Aryan Atlanteans. A new Messiah would come forward to lead the people to this goal."

Hur gärna man än vill tro att kejsar Augustus och Vergilius har namngett Tullesbo, så är det nog trots allt mindre sannolikt att så var fallet. Däremot är det väl mera troligt att den nordligaste gränsen för kultur och civilisation går just vid Tullesbo ...... I den akademiska rivaliteten mellan Lund och Uppsala ges Lund onekligen här ett avsevärt övertag!!

Goethe använder f ö i sin diktning flera gånger ordet Thule i betydelsen "sagoland".

Urval av referenser

• Martin Weibulls " Afhandlingar, beskrifningar och meddelanden Om Skånes Adel under öfvergångstiden 1658-1700."
• Konungariket Sverige: delen. 1.-2. afd. Götaland; Volym 2, Utgåva 2 av Konungariket Sverige: en topografisk-statistisk beskrifning, med historiska anmärkningar af Magnus Höjer, J. Seligmann, 1881, University of California 2007.
• Memoirer og Breve. Volym 17. Julius Clausen, P. 1968 University of California
• DelaGardiska Archivet eller handlingar ur Grefl. Dela-Gardiska Biblioteket på Löberöd Biographiska och Statistiska Handlingar upplysande Svenska Historien i det sjuttonde seklet, Tionde delen Utgifven av P Wieselgren Lund Lundbergska boktryckeriet 1838.
• Skånska nationen före afdelningarnes tid (1682-1832): Biografiska och genealogiska anteckningar jemte historik. Carl Johan Sjöström Malmströms boktryckeri, 1897 Columbia University 2009.
• Skånes hembygdsförbund - 1968
• Københavns universitet. Økonomiske institut Københavns universitet. Økonomiske institut. Akademisk Forlag, 1958 University of Michigan 2009
• Tidsskrift for Historie og Geografi Carl Bruun, Andreas Peter Hovgaard, Peter Frederik Rist. Gyldendal, 1895.
• Jönsson, L. 1997. Gladsaxehus - en medeltida länsborg. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige nr 2 1997 Lund
• Jönsson, L. 2002. Gladsaxehus - en medeltida länsborg. Österlent Föreningen för Fornminnes- och Hembygdsvård i Sydöstra Skåne Medlemsblad 2002:2. Simrishamn
• Reisnert, A. 1989. Borgar och huvudgårdar i Danmark och Skåne. Utveckling och forskningshistorik.
• Wallin, C. 1954. Ide Pedersdatter Falk till Gladsax. Ett bidrag till den nordiska senmedeltidens kultur- och personhistoria. Lund
• Ödman, A. 2002. Borgar i Skåne Historiska Media Lund
• Kancelliets brevböger.
• Henrik Pedersen: De danske Landbrug fremstillet paa Grundlag af Forarbejderne til Christian V.s Matrikel 1688, 1928
• Knud Fabricius Skaanes overgang fra Danmark til Sverige del I - IV. Köbenhavn 1906.
• Stefan persson Gränsbygd och svenskkrig Sekel bokförlag 2007.
• Gottfrid Björkelund Färs Härads historia Lund 1973.
• Jonny Ambrius "Skånelands historia i fickformat", "Vem är vem i skånsk historia", "Skånes historia i årtal"
• Uno Röndahl "Skåneland II - På jakt efter historien" "Skåneland ur det fördolda"
• Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
• Stiftelsen Skånsk Framtid "333-årsboken"
• Folke Hellberg "Skånes historia"
• Johan Ottosen "Vor historie"
• Saxo Grammaticus
• Diverse brev och handlingar från Universitetsbiblioteket i Lund resp Köpenhamn och Danmarks Rigsarkiv.
• Carl Gustaf Weibull Freden i Roskilde, Gothia 1958.
• Danmarks historia redigerad av John Danstrup og Hal Koch, Politikens förlag 1964.

 

Helén Clargården
Jan Wifstrand
Tullesbo Gård
Tullesboallén 313-28
275 94 Sjöbo
Sweden
+46 415 41200 home
+46 708 320300 H mobile
helen@tullesbo.com
jan@tullesbo.com

© Tullesbo Gård AB 2005 • Allt material på www.tullesbo.com samt www.tullesbo.se är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt. Kopiera inga bilder eller texter. Citera oss gärna, men ange källan.

© Tullesbo Gård AB 2005 • All content on www.tullesbo.com and www.tullesbo.se is protected by Swedish Copyright Law. No part of it can be reproduced or reused in any way. All pictures are copyrighted. All rights reserved.