Vi älskar den här gården med de stora, vackra byggnaderna, den skyddade, grönskande parken och de fantastiska omgivningarna!

Här har vi antagit en utmaning av rejäla mått, och det passar oss bra - vi är aldrig sysslolösa.... gräs ska klippas, tak ska bytas, stallar ska målas, golv ska slipas, fasader ska renoveras och... det ska njutas!

Vi har förmånen att få bo på ett säteri med långa och spännande anor, och vi berättar gärna vidare dess historia. Det är en berättelse om fastigheten och dess innehavare, men också om Skåne och en del av Sveriges historia.

Jan Holmqvist har forskat och skrivit.

Tullesbo Säteri, till vardags kallat Tullesbo Gård, några kilometer norr om Övedskloster vid landsvägen mellan Öved och Bjärsjölagård, har anor långt tillbaka i tiden.
Trots namnen och den geografiska närheten, har Tullesbo Säteri/Gård och Tullesbo Slott (på andra sidan vägen) olika bakgrunder och historia.

Den ursprungliga mangårdsbyggnaden bestod av två vinkelbyggda stenhus. Nuvarande Tullesbo säteribyggnad uppfördes i slutet av 1800-talet. Säteriet är sedan tiotalet år ett stuteri med uppfödning av morganhästar och ägs och drivs av Helén van den Born och Jan Wifstrand.

 

Tullesbo SÄTESGÅRD

Tullesbo Gård är en mycket gammal sätesgård, dvs en lantegendom, ursprungligen ägd och bebodd av en frälseman - benämningen sätesgård innebär dels att gården är tillräckligt stor, dvs med tillräckligt mycket mark för att ägaren ska kunna bo, ha säte på gården - och i kraft av adelns privilegier befriad från allmänna skatter - säterifrihet. Säteriet hade istället skyldighet att hålla ryttare, Tullesbo säteri två stycken, med full mundering för armén.

Begreppet sätesgård - att äga och bo - skulle skilja gården från "avelsgård" och "ladugård", begrepp som är knutna till driften av en gård. Vid reduktionen 1686 förbjöds bildandet av nya säterier, så benämningen säteri används endast på Sveriges äldsta lantegendomar som fått statliga privilegier. Det är här på sin plats att erinra om att Skåne var danskt fram till freden i Roskilde 1658, så Tullesbo säteri har en förhållandevis kort svensk historia.

I Danmark gjorde sig kung Fredrik III enväldig år 1660, två år efter Roskildefreden. Lagen om envälde beskrivs i "Kongeloven" 1665. För adeln innebar lagen att de miste rätten till skattefrihet, samt att även icke adliga kunde förvärva adelskap genom förtjänst - merito-krati. Fredrik upplöste den danska adelns ensamrätt att äga sätesgårdar samma år. Danmark var i detta avseende långt före Sverige. Det danska enväldet varade till 1849!

Lantgårdars storlek och värde i Skåne under danska tiden mättes i "tunnor hartkorn", dvs brödkorn. Måttet utgjorde en kombination av jordens areal och kvailté. En tunna korn var ca 139 lit eller ca 100 kg.

Tullesbo Gård är belägen i Skartofta socken, Färs härad. Under Tullesbo Säteri lydde flera hemman runt Skartofta.

I "Historiskt-Geografiskt och Statistiskt LEXICON öfver Sverige, 4:de Bandet 1868" finner man att "...Tullesbo Säteri och därunder lydande 2 mantal insockne, 4/16 utsocknefrälse, 2 1/24 mantal skatte...".

Södra Åsums säteri hörde fram till 1859 till Övedsklosters fideikommiss, men sätesrätten fördes över till Tullesbo då Ramel på Övedskloster bytte Åsums Säteri mot Tullesbo säteri, vilket bedömdes ekonomiskt likvärdigt och låg betydligt närmare Övedskloster.

Markerna väster om Tullesbo, Skartofta fälad runt Skartofta by, samt öster om gården, Kärrbyområdet (Kjierby) var förr sumpiga och steniga. Det fanns dock mera lövskog än idag ex bok, ek och hassel. Skogars värde och kvalité mättes i hur stort antal ollonsvin som kunde livnäras.

 

Tullesbo säteri och Tullesbo slott

Jag har från några släktforskare, som funnit anförvanter som varit ägare till Tullesbo säteri eller varit anställda på säteriet, fått frågor om det finns två Tullesbo säteri eller vad som är skillnaden mellan säteriet och slottet. Eftersom det uppenbart råder missuppfattningar kring detta, missuppfattningar som, får man anta, bottnar i okunskap, finns det anledning att klargöra vad som gäller.

Så här är det: Ramel köpte Tullesbo Sätesgård 1753 och lät bygga Tullesbo Slott 1780, då Tullesbo gård varit säteri i nära 500 år!
Tullesbo slott, i rokoko-stil, uppfördes alltså på 1780-talet av Hans Ramel på Övedskloster såsom änkesäte till hans svärdotter Maria Ulrika, född Gyllenkrok. Hon bosatte sig dock aldrig på Tullesbo slott, utan det blev istället fram till 1787 bostad åt sonen Henrik Ramel. Slottet uppfördes som bostad och har aldrig varit en lantgård med mark och ekonomibyggnader, vilket erfordrades för att kallas säteri.

Tullesbo slott är inte och har aldrig varit säteri! Under Karl XI:s reduktion kring 1686, alltså ca hundra år före uppförandet av slottet, förbjöds inrättandet av nya säterier! År 1810 upphävdes adelns ensamrätt att äga säterier. I modern tid har slottet varit uthyrt till företag och organisationer med olika verksamheter. Under några år vid sekelskiftet 1900/2000 fungerade slottet som sjukhem. Slottet såldes 2006 till en privat familj.

Tullesbo alt. Tuliesbo säteri/gård har historiskt belagda säterianor från tidigt 1300-tal. Säteri var som bekant en skattebefriad jordegendom, ägd och/eller bebodd av en frälseman. Ett Säteri var skyldigt att hålla en eller flera, ryttare med full mundering åt ryttare och häst för arméns räkning. Antalet bestämdes beroende på säteriets storlek
- Tullesbo gård/säteri var enligt handlingar från 1600-talet skyldigt att hålla två ryttare.

De ekonomibyggnader som finns/fanns på Tullesbo säteri/gård har oavbrutet tillhört Tullesbo gård och inte Tullesbo slott. Det finns och har bara funnits ett säteri och det är Tullesbo gård.

Otaliga är de timmar och dagar jag ägnat åt att söka information om Tullesbo säteri och dess historia. Universitetsbiblioteket i Lund, KB i Stockholm, Danmarks Rigsarkiv, Krigsarkivet samt några privata arkiv och bibliotek har genomsökts och intervjuer med tidigare på gården anställda har gjorts i sökandet efter fakta.

Källgranskning, kontroll och korskontroller av handlingar för att få fram så äkta underlag som möjligt. Ändå kan man naturligtvis aldrig vara helt säker på källmaterialet. Felaktigheter och ibland referenser till en bok till en bok till en bok till en handling gör det svårt att avgöra vad som är äkta, vad som förvanskats eller missuppfattats och vad som bygger på vaga grunder.

Otaliga timmar och dagar har jag också lagt på min forskning om Shakespeare, hans liv och verk. Flera besök på British Library, National Archives och National Portrait Gallery i London, sökande i antikvariat i London, liksom studier av Shakespeares språk - Old Modern och Old English - har lärt mig att aldrig lita på endast en källa, utan dubbelkontrollera alla uppgifter. Allt detta har gett insikt att söka och att värdera historisk information.

Så, jag hoppas härmed att ha klarat ut eventuella okunskaper och missförstånd eller missuppfattningar rörande Tullesbo säteri/gård och Tullesbo slott. Min kunskap och mina uppgifter vilar på tillförlitlig historisk grund.

Tullesbo- och Skartoftabygden och dess gårdar, torp och invånare genom historien är intressant att forska kring och jag kommer efterhand att komplettera framställningen här med ytterligare material från kontrollerade källor.

 

Nu till Tullesbo Säteri/gårds historia:

DEN DANSKA TIDEN

• 1332 Vesto Aagesen
Tullesbo säteri nämns första gången i hävderna år 1332 såsom Tulisbo, då en Vesto Aagesen i ett s k "permebref" skriver sig till Tulisbo. Perme, permes eller pärme är gammal svenska (1500-tal) för pergament, innebärande att "permebref" är ett brev skrivet på pergament. De första böckerna som trycktes på 1500-talet gavs ofta ett omslag/pärmar av pergament, härav vårt nutida namn "pärm". (Angående referenser till källor - se nedan.)
Danmarks kung Kristoffer II dog samma år (1332) och efterträddes år 1340 av Valdemar IV Atterdag. Tiden 1332 till 1340 blev p g a inrikes stridigheter ingen kung utropad i Danmark.

• 1536 Jacob Joensen Bing
Den äldsta registrerade ägaren till Tullesbo säteri var Jacob Joensen Bing, registrerad år 1536. Det är inte belagt huruvida gården verkligen varit bostad åt en herreman. Dock ligger i själva begreppet säteri/säte att det skall vara ägarens bostad och hemvist.

Med undantag av perioden 1699 - 1743 har gården ägts av olika adelssläkter. Bostadshuset under medeltiden, en vinkelbyggnad av gråsten, benämns i hävderna såsom högst oansenlig.

Under de hundra åren från medio 1500-talet till tiden kring fredsslutet i Roskilde i feb 1658, då Skåne blev svenskt, har jag, trots ihärdigt sökande efter handlingar i bl a danska Rigsarkivet och i Lunds Universitetsbibliotek, endast med säkerhet kunnat fastställa ägarskapet till Tullesbo säteri under korta perioder.

• 1600 .. Otto Lindenow.
Under de första åren av 1600-talet ägdes gården av Otto Lindenow till Borgeby. Otto Lindenow var gift med Anna Tygesdatter Brahe. Gården övertogs år 1618 av sonen Henrik Lindenow, till Övedskloster. Otto Lindenow tog 1664 inträde i svenska riddarhuset.
Efter skånska kriget 1675-79 vägrade Otto Lindenow svära den svenska kungen sin tro och lydnad. Han fängslades flera gånger och 1681 tvingades han lämna Skåne "gick till Danmark 1681, lemnande godsen genom sin dotter till slägten Ramel".

• Medio 1600 Claus Urne
Enligt "Økonomiske institut, Københavns universitet, Akademisk Forlag, 1958, University of Michigan" drogs "Thottarnas Marsvinsholm och Tullesbo in till kronan under Karl XI:s reduktion.". Marsvinsholm köptes av Holger Ottesen Thott först 1667, så indragningen av Marsvinsholm och Tullesbo till kronan kan inte ha skett förrän under de senare reduktionsbesluten dvs 1680 respektive 1683.

Det är också belagt att säteriet en tid ägdes av den urgamla danska adelsätten Urne, närmare bestämt Claus Urne. Brodern Palle Urne innehade Gyllebo slott och en tredje broder, Johan Urne hade Wanstadtorp.
Claus Urne till Tullesbo var född 1595 och dog 1656. Han var gift med Hilleborg Jensdatter Falk Mormand, död 1628. Den danska grenen av Urne-ätten dog för övrigt ut 1909 i all stillhet. Då dog en äldre dam på Sölvgade i Köpenhamn, helt obemärkt. Hon hette Sofie Caroline Urne och var den siste personen i Danmarks äldsta adelssläkt, Urne!
Christian Urne, Claus Urnes kusin och ägare till Marsvinsholm, förlorade Marsvinsholm, som konfiskerades av svenskarna 1658 och överlämnades till den svenske riksamiralen Gustaf Otto Stenbock.

Enligt historikern Martin Weibulls "Afhandlingar, beskrifningar och meddelanden Om Skånes Adel under öfvergångstiden 1658-1700." - "öfvergingo Wanstadtorp till biskop Winstrup i Lund och Tullesbo till generalauditören Johan Palm, adlad Gyllenpalm".
Tiden för övergången till Johan Palm/Gyllenpalm är osäker, men den troligaste tidpunkten är 1682. Johan Gyllenpalm dog 1684. Släkten Gyllenpalm - ursprungligen Cederhielm - härstammar från en dansk bondson Johan Olofsson, som kom till Sverige 1615. Johan Palm blev upphovsman till den adliga ätten Gyllenpalm. Jag återkommer till Gyllenpalm längre fram.

 

DEN SVENSKA TIDEN

• 1659 - 1662 Gynter Rosenschantz
Två släktforskare, från Eskilstuna respektive Eslöv, har funnit att deras anfader Gynter Rosenschantz, överste och kommendant vid Landskrona garnison och landshövding över Landskrona län från slutet av 1658, var ägare år 1659. Enligt uppgift från Krigsarkivet tilldelades denne gården Tullesbo (Tolissbo) i Färs härad 1659 i november, just den tid då de tidigare danskägda godsen och gårdarna övergick till förtjänta - nåja, mycket rofferi förekom också - svenskar.

Färs härad hörde till Landskrona län vid denna tid. Att Rosenschantz ägde Tullesbo/Tolissbo framgår av ett brev den 18 nov 1659, vari "Adelens Säthegårdar uthi LandsCrona Lähn som till Soldaternas beklädningh skola uthgiöra Skoor och Strumpor, Nembl."

Tolissbo H:r Commendant Rosenschantz Skoor Strumpor 4, Paar Paar 4

I ett annat brev till Gynter Rosenschantz daterat 1659-02-22 framgår att denne begärt ryttarskattsfrihet för bönderna under Tulisbo i Färs härad. I ytterligare ett annat brev 1659-04-28 nämns återigen att två bönder under Tulisbo har blivit besvärade med dubbel Ryttar Contribution, och att detta ska rättas till. Dessa båda forskares resultat styrker sålunda att under 1659 ägdes Tullesbo säteri av Gynter Rosenschantz. Denne deltog i 30-åriga kriget fram till 1658 då han således blev kommendant och landshövding. Han avled den 31 mars 1662 och begravdes i Landskrona gamla kyrka - inne i kyrkan. Det är inte orimligt att antaga att han ägde - om än inte bodde på - Tullesbo säteri fram till sin död. Hustrun Brigitta Wullf dog redan i okt 1659.

Ytterligare en handling styrker Rosenschantz` ägarskap till Tullesbo.
I "DelaGardiska Archivet eller handlingar ur Grefl. DelaGardiska Biblioteket på Löberöd Biographiska och Statistiska Handlingar upplysande Svenska Historien i det sjuttonde seklet Tionde delen Utgifven av P Wieselgren. Lund Lundbergska boktryckeriet 1838.", återger Wieselgren några brev av Rosenschantz skrivna från Landskrona "Gynter,Öfverste och Commendant i Landskrona, skref till, Forbus i Helsingborg från Landskr. D. 17 Jan. 1659, huru han "....D. 28 Maji. R. sände sin hustru till Tulesbo, som Kungen honom donerat. Önskade snapphanarne ej måtte taga henne..."
Enligt flera danska historiker var Färs Härad särskilt hårt drabbat av kringströvande snapphanar vid denna tid.

Överste Christian Urne blev i april samma år (1662) ny chef för Gynters tidigare regemente.
Tiden mellan 1656, då Claus Urne dog, och 1659 då Rosenschantz tilldelades Tullesbo var orostider i Skåne och Danmark i övrigt. Kriget mot Sverige pågick och man får anta att den danska adeln i Skåne, Halland och Blekinge (Ostdanmark) var engagerade i den danska krigsmakten och att därför flera gods och säterier var "obemannade!"

• 1662 - 1666 Forskning pågår.
Tiden från Rosenschantz död 1662 till 1666 då Carl Mauritz Lewenhaupt på Övedskloster förvärvade Tullesbo återstår att utforska.

• 1666 - 1682 Carl Mauritz Lewenhaupt
Lewenhaupt innehade Tullesbo till 1682. Först Carl Mauritz Lewenhaupt, g m Anna Maria Cruus af Ekeby, och sedan deras son Carl Gustaf Lewenhaupt, g m Amalia Wilhelmina, född von Königsmarck. Amalia var syster till välkända Aurora von Königsmarck. Aurora von Königsmarck vistades periodvis hos sin syster på Övedskloster.

Auroras liv är så intressant och dramatiskt att hon förtjänar en egen berättelse. Hennes son med August II - den starke - av Polen, Mauritz av Sachsen blev fransk överfältmarskalk. Han var marskalk under Napoleon tillsammans med sju andra, av vilka en var Jean Baptiste Bernadotte! I fjärde generationen efter Aurora finner vi George Sand (Aurore Dudevant f. Dupin), den berömda franska författarinnan som levde tillsammans med - bland andra - Frederic Chopin. Men mera därom senare.

• 1682 - 1684 Johan Palm adlad Gyllenpalm
Som tidigare nämnts övergick enligt historikern Martin Weibull Tullesbo till Johan Gyllenpalm "under övergångstiden 1658 - 1700". Johan Gyllenpalm (Johan Palm, adlad Gyllenpalm 1682) avled, som tidigare påpekats 1684, varför "övergången" måste ha skett någon gång mellan 1682 och 1684, troligen 1682. Kyrkoherde i Skartofta socken vid denna tid var Olof Jakobsen. Johan Gyllenpalm var bl a Guvernementsfiskal över Skåne, Halland och Blekinge. Han var också Justitiepresident. Vid utnämningen av kyrkoherde Jakobsens efterträdare i Skartofta låg det avgörande beslutet hos Gyllenpalm. Gyllenpalm "som Skartofta socken besitter.". Året var 1683.

Vi vet att änkan Margrethe Akeleye på Kaaseholm (Kåseholm) säljer detta gods till Johan Gyllenpalm 1682. Johan Gyllenpalms son, Hans, gifter sig med Margrethes dotter, Barbara Sophie Akeleye.

Under Gyllenpalms tid genomförde Karl XI reduktionen i Skåne. För att få en överblick över den erövrade landsdelen, dess gods och gårdar, lät kungen uppteckna alla större egendomar i Skåne. I beskrivningen häröver från 1682 står beträffande Tullesbo - "Tuliesbo Herregård är byggd för 80 år sedan och består av två halva bondgårdar." Den dåvarande "Herregården" skulle således vara uppförd kring sekelskiftet 1500/1600. Karl XI:s uppteckning gällde främst Skåne och är naturligtvis ett utomordentligt viktigt underlag för historiker.

Den danske kungen Valdemar Atterdag lät genomföra en liknande förteckning "Atterdags jordebog" efter sitt trontillträde 1340. Störst och mest genomgripande var ändå den förteckning som William the Conquerer lät genomföra efter erövrandet av England i slaget vid Hastings 1066. "The Doomesbook", som den benämndes, omfattade samtliga gods och gårdar i hela England: byggnader, mark, odling, husdjur, tjänstefolk etc. En oerhört rik källa för forskare att ösa ur.

Enligt kyrkoherden i Skartofta, Litholander, hade en dansk köpman Evert Holst sålt Tulesbo till Justitiepresidenten Gyllenpalm. Av någon anledning blev köpet upprivet och Holsts arvingar sålde Tulesbo till Silnecker. Detta är sannolikt anledningen till att Gyllenpalmstid som ägare av Tulesbo blev så kort.

• 1684 - 1699 Forskning pågår

• 1699 - 1708 P. Silnecker
1699 inköptes Tullesbo säteri av häradshövdingen i Färs och Frosta Härad, Peter Silnecker.
"Han köpte Tulesbo och höll stundom Färs Härads ting på denna gård."

Möjligen bodde Johan Gyllenpalm på det nu ägda slottet Kåseholm till sin död 1684 och att detta är skälet till försäljningen av Tullesbo säteri.

Peter Silnecker, född i mars 1666, dog ogift i oktober peståret 1710. Han är begravd i St Petri kyrka i Malmö och var den siste av denna ätt. Enligt en källa köpte Silnecker Tulesbo redan 1683-84. Detta är dock orimligt då han endast var 17 år gammal 1683! Uppgiften om 1699 som inköpsår är betydligt mer tillförlitlig.

• 1708 - 1743 Öllegård Petri med arvingar.
Silnecker hade åt borgmästaränkan Öllegård Petri lämnat Tulesbo som pant för lån. Öllegård Petri hade vid köpet 1708 inte begärt lagfart på Tulesbo säteri, så vid Silneckers död 1710 uppstod tvistigheter angående besittningsrätten till Tulesbo.

Silneckers systers dotterson, löjtnant Gyllenpalm (!!) boende i Tolånga, hade genom börd rätt att inlösa det förpantade säteriet Tulesbo. Efter diverse tvistigheter övergick emellertid bördsrätten till generallöjtnanten Lewenhaupt. Enligt adelns privilegier av 1723, hade en adelsman, som bodde närmast ett säteri lika god rätt som avlägsna släktingar att genom börd inlösa säteriet. Det blev som nämnts en lång och invecklad process om Tulesbo.
Öllegård Petri gick uppenbart segrande ur striden, för Tulesbo ägdes ännu år 1740 av hennes barnbarn Öllegård Elisabet och Carl Magnus.

I Skånes hembygdsförbunds årsskrift 1968, läser vi att "En wacker liusa-crona med 14 lampor, skiänkt av H. Fru Borgmästerskans Ölegård Petrei arwingar på Tulesbo." Gåvan var avsedd för kyrkan i Skartofta.

Gottfrid Björkelund skriver i "Färs Härads historia" att "borgmästaränkan Öllegård Petri på Tulesbo, vilken mot pant i flera hemman i Skartofta hade låtit kronan få låna pengar. Av henne fick grevinnan (Lewenhaupt, Övedskloster - min anm) den 1 september 1720 låna 1 500 daler".
Öllegård Petri var uppenbart mycket förmögen för i jan 1711 lånade hon ut till Magnus Stenbock - 2 453 daler - "i kontanta pengar efter 6 %". Som pant för detta lån fick hon hemmanen Skotthusa nr 3, 5, 6, 8, 9 och 14 Skartofta samt nr 6, 9 och 11 Kärrby.
Med hennes barn och barnbarn (Dietrich) var det dock sämre. 1735 lånade barnbarnen 3 000 daler av Charles Emil Lewenhaupt mot 6 %. Tulesbo med underlydande gårdar gavs i pant, samt löfte om förköpsrätt till Tulesbo.

• 1743 - 2002 Lewenhaupt och Ramel på Övedskloster
Dietrich sålde Tulesbo säteri till Ulrika Charlotta Lewenhaupt. På grund av diverse juridiska trassligheter fick inte Lewenhaupt lagfart på fastigheten förrän 1751.

1753 köpte Hans Ramel (Rommel i gamla danska skrifter!) Övedskloster av Adam Lewenhaupt. I köpet ingick Tullesbo Säteri.

Charles Emil Lewenhaupt, (1691 - 1743) greve och general, var överbefälhavare och tillsammans med general Buddenbrock ansvarig för det katastrofala svenska misslyckandet i kriget mot Ryssland 1741. Båda generalerna dömdes för förräderi till döden år 1743, och halshöggs i augusti i Stockholm samma år. När Lewenhaupts kropp efter en tid kom till Övedskloster för begravning vid kyrkan där, visade det sig att det var Lewenhaupts kropp men Buddenbrocks huvud! Efter diverse förvecklingar kom så småningom "rätt" huvud fram till Övedskloster och begrovs med kroppen.

Från 1753, då Hans Ramel köpte Övedskloster, har Tullesbo Säteris historia varit nära knuten till Övedskloster.

1780, då Tullesbo gård varit säteri i nära 500 år uppfördes Tullesbo slott söder om säteriet! Slottet avsågs vara änkesäte åt Hans Ramels svärdotter och har/hade i övrigt ingen anknytning till Tullesbo säteri.

Under tiden i släkten Ramels ägo, 1753 till 2002, har Tullesbo säteri innehafts av:

1799 sonen Malte Ramel
1824 dennes broder Charles Emil Ramel
1826 Charles Emils änka Ulrika Amalia Lewenhaupt
1858 genom köp Otto Axel Povel Ramel
1900 sonen Hans Otto Carl Ramel, och slutligen
1957 sonen Hans Ramel.

Från 2002 ägs Tullesbo säteri av Helén van den Born och Jan Wifstrand.

Den nuvarande manbyggnaden uppfördes på 1890-talet och restaurerades efter en omfattande brand 1988.

Forskningen kring säteriets historia fortgår och efterhand som ytterligare kunskaper vinnes och källor kontrolleras, kommer, som nämnts ovan, sidan här att kompletteras. Som framgått ovan saknas t ex ägaruppgifter vissa perioder. Flera av de ovan namngivna ägarna var uppenbart mycket speciella personligheter, ex Rosenschantz, Silnecker, Öllegård Petri och Gyllenpalm. Forskning kring deras liv och leverne pågår och kommer också att komplettera framställningen ovan.

Dessutom pågår arbete med att beskriva den omgivande miljön och dess förändring från medeltiden, liksom några av de människor som haft sin utkomst av och kring Tullesbo säteri/gård.

Det finns naturligt nog en del gamla skrönor kring Tullesbo med omnejd från förr
• Så berättas till exempel om "Svenskingakroken" vid Skartofta fälad, så kallad då 1676 - under snapphanetiden - sju svenska ryttare här slogs ihjäl av snapphanar. Gränsen mellan Tullesbo gårds ägor och Skartofta fälad utgjordes av två stora stenar, Drakesten och Krabbesten samt ett bokträd kallat Uddebok.

• Det finns också en sägen om Tulesbo i Ljunggrens " Skånska Herregårdar " som i korthet lyder:
Någon kilometer söder om Tullesbo finns ett brant berg/stup kallat Frualid. Nedanför branten finns en liten sjö, Vassen kallad. Här bodde enligt sägnen förr en trollkvinna. Hon hade ett förhållande med en bonde från Araskoga by, belägen granngårds med Tullesbo gård. Bonden hette Tule. Tule erkände förhållandet för sin hustru och svor på att han inget hellre ville än få slut på förhållandet med trollkvinnan. Sålunda stannade han hemma i ett år utan att besöka trollkvinnan. En dag kom emellertid trollkvinnan på besök och frågade Tule varför han enligt avtal inte besökt henne. Under samtalet drog ett kraftigt åskväder upp. Trollkvinnan som var rädd för åskan, skyndade hemåt. När hon kommit en bit på väg, vid en stor sten, kallad "Blåsten", slog blixten ner och dödade henne och klöv också stenen i två delar. Historien omnämns redan 1624 i en beskrivning över Färs härad gjord av prosten Niels Thrögessön Poort i Brandstad, på befallning av Kung Christian IV

• Mellan Araskoga by och Wollsjöby finns en lund, kallad "Thules lund". Namnet används än idag. Vid denna tiden, kring 1620-talet, ägdes Tullesbo gård av släkten Lindenow till Sövdeborg.


Om namnet Tullesbo?

Tullesbo, Tulesbo, Tuliesbo, Tulisbo, Tolissbo - gårdsnamnet har varierat genom tiderna. Samma förled "Tol-" finns för övrigt i Tolånga, en by halvannan mil öster om Tullesbo.

Thule är det latiniserade grekiska ordet Thoule (tu:´-), vilket betyder utpost. Ordet användes av den grekiske geografen Pytheas från Massilia (300-talet f. Kr.), nuvarande Marseille, i sitt historiska verk "On the Ocean", originalet är förlorat, som benämning på en ö sex dagsresor norr om Britannia.
Under antiken tycks man ha använt Thule om nordliga områden överhuvudtaget. Ultima Thule, (lat. yttersta Thule ), nämns i diktverket "Georgica" av Vergilius såsom poetisk benämning på kejsar Augustus nordligaste intressesfär. Ultima Thule har senare använts i överförd bemärkelse om Skandinavium.

Polybius i sin "Histories" (c. 140 BC), citerar Pytheas som en som "has led many people into error by saying that he traversed the whole of Britain on foot, giving the island a circumference of forty thousand stades, and telling us also about Thule, those regions in which there was no longer any proper land nor sea nor air, but a sort of mixture of all three of the consistency of a jellyfish in which one can neither walk nor sail, holding everything together, so to speak."

Strabo skriver i "Geography" Book IV, Chapter 5, "Concerning Thule, our historical information is still more uncertain, on account of its outside position; for Thule, of all the countries that are named, is set farthest north."

"Ariernas Thule"; Nazisternas mystiker trodde på en historisk Thule som en anfader till den ariska rasen. En av de tre grundarna till "The Thule Society" 1919 var Lanz von Liebenfels (1874-1954). Liebenfels beskrivs som "Der Mann, der Hitler die Idéen gab".

Författaren Dr Wilhelm Dahm, Wien, skrev; "The Thule Gesellschaft-name originated from mythical Thule, a Nordic equivalent of the vanished culture of Atlantis.
A race of giant supermen lived in Thule, linked into the Cosmos through magical powers. They had psychic and technological energies far exceeding the technical achievements of the 20th century. This knowledge was to be put to use to save the Fatherland and create a newrace of Nordic Aryan Atlanteans. A new Messiah would come forward to lead the people to this goal."

Hur gärna man än vill tro att kejsar Augustus och Vergilius har namngett Tullesbo, så är det nog trots allt mindre sannolikt att så var fallet. Däremot är det väl mera troligt att den nordligaste gränsen för kultur och civilisation går just vid Tullesbo ...... I den akademiska rivaliteten mellan Lund och Uppsala ges Lund onekligen här ett avsevärt övertag!!

Goethe använder f ö i sin diktning flera gånger ordet Thule i betydelsen "sagoland".

Urval av referenser

• Martin Weibulls " Afhandlingar, beskrifningar och meddelanden Om Skånes Adel under öfvergångstiden 1658-1700."
• Konungariket Sverige: delen. 1.-2. afd. Götaland; Volym 2, Utgåva 2 av Konungariket Sverige: en topografisk-statistisk beskrifning, med historiska anmärkningar af Magnus Höjer, J. Seligmann, 1881, University of California 2007.
• Memoirer og Breve. Volym 17. Julius Clausen, P. 1968 University of California
• DelaGardiska Archivet eller handlingar ur Grefl. Dela-Gardiska Biblioteket på Löberöd Biographiska och Statistiska Handlingar upplysande Svenska Historien i det sjuttonde seklet, Tionde delen Utgifven av P Wieselgren Lund Lundbergska boktryckeriet 1838.
• Skånska nationen före afdelningarnes tid (1682-1832): Biografiska och genealogiska anteckningar jemte historik. Carl Johan Sjöström Malmströms boktryckeri, 1897 Columbia University 2009.
• Skånes hembygdsförbund - 1968
• Københavns universitet. Økonomiske institut Københavns universitet. Økonomiske institut. Akademisk Forlag, 1958 University of Michigan 2009
• Tidsskrift for Historie og Geografi Carl Bruun, Andreas Peter Hovgaard, Peter Frederik Rist. Gyldendal, 1895.
• Jönsson, L. 1997. Gladsaxehus - en medeltida länsborg. Bulletin för arkeologisk forskning i Sydsverige nr 2 1997 Lund
• Jönsson, L. 2002. Gladsaxehus - en medeltida länsborg. Österlent Föreningen för Fornminnes- och Hembygdsvård i Sydöstra Skåne Medlemsblad 2002:2. Simrishamn
• Reisnert, A. 1989. Borgar och huvudgårdar i Danmark och Skåne. Utveckling och forskningshistorik.
• Wallin, C. 1954. Ide Pedersdatter Falk till Gladsax. Ett bidrag till den nordiska senmedeltidens kultur- och personhistoria. Lund
• Ödman, A. 2002. Borgar i Skåne Historiska Media Lund
• Kancelliets brevböger.
• Henrik Pedersen: De danske Landbrug fremstillet paa Grundlag af Forarbejderne til Christian V.s Matrikel 1688, 1928
• Knud Fabricius Skaanes overgang fra Danmark til Sverige del I - IV. Köbenhavn 1906.
• Stefan persson Gränsbygd och svenskkrig Sekel bokförlag 2007.
• Gottfrid Björkelund Färs Härads historia Lund 1973.
• Jonny Ambrius "Skånelands historia i fickformat", "Vem är vem i skånsk historia", "Skånes historia i årtal"
• Uno Röndahl "Skåneland II - På jakt efter historien" "Skåneland ur det fördolda"
• Hans Wåhlin "Boken om Skåne"
• Stiftelsen Skånsk Framtid "333-årsboken"
• Folke Hellberg "Skånes historia"
• Johan Ottosen "Vor historie"
• Saxo Grammaticus
• Diverse brev och handlingar från Universitetsbiblioteket i Lund resp Köpenhamn och Danmarks Rigsarkiv.
• Carl Gustaf Weibull Freden i Roskilde, Gothia 1958.
• Danmarks historia redigerad av John Danstrup og Hal Koch, Politikens förlag 1964.

 

Helén van den Born
Jan Wifstrand
Tullesbo Gård
275 94 Sjöbo
Sweden
+46 415 41200 home
+46 708 320300 mobile
helen@tullesbo.com
jan@tullesbo.com

© Tullesbo Gård AB 2005 • Allt material på www.tullesbo.com samt www.tullesbo.se är skyddat enligt Lagen om upphovsrätt. Kopiera inga bilder eller texter. Citera oss gärna, men ange källan.

© Tullesbo Gård AB 2005 • All content on www.tullesbo.com and www.tullesbo.se is protected by Swedish Copyright Law. No part of it can be reproduced or reused in any way. All pictures are copyrighted. All rights reserved.