Tullesbo Morgans - Färginfo

Färglära/Basic color-genetics:

Därför ser din häst ut som den gör

Vilken färg får mitt föl? Hur får man en buckskin? Vad är en grulla? Fux + fux är det alltid lika med fux?
Här kan du läsa mer om genetiken bakom hästarnas färg. Du hittar bildexempel och många förklarande bildtexter. Den svenska versionen är en förenklad text om grunden för färg-genetiken, skriven av Helén van den Born. Den efterföljande engelska texten innehåller mer ingående resonemang och färg-terminologi. På bilden ovan: Tullesbo Haley.

Morganhästens Färg ABC

Svart, gul, röd, vit, fläckig, prickig....
Det finns hästar i ett otal färger och mönster – den ena mer färgsprakande än den andra, alla lika fantastiska och unika.
Men hur och varför har de fått den färg de har – vet man det? Och kan man förutse vilken färg ett föl kommer få?
Svaret är JA! Och det är enklare än du tror!

Nu när det har kommit in Morgans i Sverige som bär på dominanta creme-gener, har vi fått en ny aspekt att ta hänsyn till i avelsarbetet – färgen. Hittills har vi haft Morgans med färgerna fux, brun och svart. Nu får vi lägga till ytterligare sex färger som creme-genen kan ge våra hästar: palomino, buckskin, smoky black, cremello, perlino och smoky creme.

Sedan tidigare har vi pinto-färgerna, men de kommer säkerligen att bli mer framträdande nu när acceptansen för färgvariationer inom rasen är större. Men vad är då pinto? Det går vi också igenom, så klart.

Vi tar var färg för sig, hur de blir till och varför, och vi tar det från allra första början – utan krångliga genetik-termer och invecklade resonemang.

Man håller på att internationalisera “färg-språket”, för att undvika missförstånd, så därför använder jag i stor utsträckning de engelska färgtermerna.

Men först – ett par ord om färghistoriken inom Morganrasen.

Morganrasen är ju baserad på en häst – den så berömde Figure, Justin Morgans hingst som föddes 1789. De första åren användes mängder av hästar av olika typer för att bygga rasen Morgan – fullblod, spanska hästar, mustanger, araber... listan kan göras lång. Och med varje individ kom olika drag, typ, mentalitet och... färg, naturligtvis, in i rasen.
Inavlingen av andra hästtyper i Morgan-rasen har gett upphov till många heta debatter, bråk och domstolsfajter som pågår än idag – men det är en annan artikel...

Kort kan bara konstateras att man genom åren tagit många olika grepp för att bevara Morganhästen så som den tog sig ut i början av 1800-talet. En del förslag och metoder för att styra avelsarbetet har varit mer eller mindre genomtänkta än andra.

I början av 1960-talet växte Morganrasen till antalet mycket, och man påbörjade en stor genomgång av regelverket för Morgan-registret: Ett resultat var att man bestämde sig för att strama upp reglerna för de Morgans som skulle registreras.
Bland annat så infördes de så hett diskuterade och hårt kritiserade reglerna som styrde vilka färger och tecken en Morgan fick ha. Man införde den så kallade “White Rule”, som bland annan sa att en Morgan inte fick ha något vitt på kroppen, bara i ansiktet och på benen, men då under framknäna och hasorna.

Många stora erkända Morganuppfödare har på senare år vittnat om vilka förfärliga konsekvenser regeln förde med sig: Helt korrekta,välstammade Morganföl avlivades på grund av att de hade en vit fläck på magen, för höga strumpor, eller helt enkelt – “fel” färg. Och de Morgans som inte avlivades skänktes bort, utan papper, och fick på så sätt leva vidare, men deras blodslinjer gick för alltid förlorade för rasen.

Idag är den styrande färg-regeln borta, och som vi vet har intresset för de ovanligare färgerna inom rasen exploderat. Hästmarknaden i USA har stått stilla i några år, och priserna har sjunkit: Men Morgans i ovanliga färger och med bra stam, har fortfarande betingat höga priser.

Än idag lever konservatismen, och till viss del okunskapen, kvar inom vissa grupperingar, och du kan nog stöta på en och annan som hävdar att en “riktig” Morgan är fux, brun eller svart, utan mycket vitt.

Även inom andra raser har man på liknande sätt styrt, och styr fortfarande, vilka färger som accepteras – regler som inom vissa rasförbund är hårt diskuterade och medfört splittring mellan rasens anhängare: Ett exempel är Quarter-hästen, där man är mycket restriktiv med vilka vita tecken man tillåter, vilket medfört att Paint-registret startats: Ett register för Quarterhästar med vita färg-mönster och tecken.

Och det är ganska nyligen, efter mycket hårt medlemstryck, som AQHA beslöt att ta bort Rule 227 (i) vilket innebär att man nu får registrera Quarters med två creme-gener, de sk double dilutes.
Dock kvarstår reglerna som begränsar vilka vita tecken som får finnas på en Quarter för att den ska få registreras i AQHA.
Det är intressant att läsa registrerings-reglerna för Quarters – se regel 205 d, som mycket noggrant beskriver var de vita tecknen måste sluta för att hästen ska kunna registreras.

Även här har reglerna inneburit tragiska slut för många hästar, som har råkat födas med “fel” färg, eller tecken.

Och då kommer vi in på den underbara genetikens område: För det finns inget hokus pokus med färger. De uppstår inte bara – det finns logik och regler bakom varje färg och tecken som uppstår, även om vi hästägare inte alltid förstår det, och blir förundrade över resultatet.

Ta till exempel creme-genen (en häst som ärver en dominant creme-gen får färgen palomino, buckskin eller smoky black), den kan inte ligga dold i generationer, den kan inte gömma sig i hästens päls och genetiska uppsättning och den kan inte hoppa över en, eller ett par generationer. Creme-genen är dominant och måste ärvas från en “creme-gens” mamma eller pappa, och har hästen fått en dominant creme-gen så syns det.

Men om vi tittar i Morgan-registret så kan det plötsligt stå att en palomino-hingst har en svart mamma och en fuxig pappa! Hur går det ihop? Det gör det inte.

Fördomar och okunskap har satt djupa spår i vårt Morgan-register. Antingen ville man dölja hästens riktiga färg, eller så visste man helt enkelt inte skillnaden mellan en svart och en smoky black, en röd fux med en flaxen gen eller en djupt färgad palomino, och så vidare.
Modern härstamningsforskning i USA, gör att allt fler äldre Morgans nu håller på att ges sin korrekta färg i registret och historien.

Idag har AMHA infört DNA-test för alla Morgans som registreras, och om någon månad erbjuder man även färg-tester i samband med registreringen i det amerikanska registret – så snart är även färg-beteckningarna på våra Morgans korrekta.

Så låt oss då gå igenom grunden för hur våra Morgans är färgade.

Det är mycket enkelt. Det finns nämligen bara två färger att hålla reda på: RÖD och SVART.

Alla hästar är i grunden röda och/eller svarta. Vi kallar en röd häst fux, på engelska chestnut.

Sen finns det gener som på olika sätt påverkar och förändrar det röda och svarta pigmentet, men har man lärt sig grunden, är det sen lätt att förstå de olika variationerna.

Varje uppsättning gener sitter i par, kromosomer. Så blir det eftersom hästen ärver en gen från varje förälder, som bildar ett par.

Och det finns dominanta och recessiva gener. En som styr, och en som viker sig, eller en som syns och en som inte syns.

De dominanta skrivs med versaler XX.

De recessiva med gemena xx.

En häst kan antingen har två recessiva gener xx.

Eller två dominanta XX.

Om en häst har två likadana dominanta gener, som i exemplet här ovan, heter det att den är homozygot för den uppsättningen gener.

En häst kan också ha en dominant och en recessiv gen Xx. Det heter att den är heterozygot.

Det här är viktigt, vilket vi ska se lite längre ner, för beroende på vilken genuppsättning vi talar om, så avgör det exempelvis om hästen kan ge svarta avkommor eller bara fuxiga avkommor.

Nu tar vi grunden för röd och svart:

Den svarta färgen kallas Extension, och förkortas E.
En svart häst måste alltså i sitt färggen-par ha minst ett stort E, men den kan ha Ee eller EE.

En röd häst, en fux, har inget svart pigment och har alltså genuppsättningen ee.

Sen kommer vi till de kompletterande generna, som förändrar den röda och svarta grundfärgen, och den viktigaste förändrings-genen heter Agouti. Den begränsar det svarta pigmentet till hästens man, svans och ben och ger en brun häst, bay på engelska.

Agouti förkortas A, vilket är enkelt att komma ihåg om du tänker att agouti Avgränsar det svarta.

En brun häst har alltså svart pigment E, men bär på en A gen som begränsar det svarta till vissa delar av kroppen. Resten blir då rött pigment. Då vet vi att den genetiska grundkoden för en brun/bay häst är E? A?

Frågetecknet betyder att vi inte vet om hästen är homo- eller heterozygot för Extension eller Agouti. Det kan vi i de flesta fall se på hästens avkommor, eller så kan vi testa det genom att skicka DNA för analys.

Vi vet även att den genetiska grundkoden för en fux är ee.
En fux har alltså ingen svart gen att ge vidare till sin avkomma, så en fux som korsas med en fux, kan endast ge fuxiga avkommor.

Nu är det så lurigt att en fux kan bära på, och därmed även nedärva, agouti-genen. En fux har ju inget svart pigment som Agouti-genen kan påverka och avgränsa, därför syns det inte att den finns i genuppsättningen – men den kan alltså passas vidare, vilket naturligtvis kan ha betydelse om en fux korsas med andra färger än en fux.

Så till sist vet vi också den genetiska grundkoden för den svarta hästen: E? aa
En svart häst kan ju inte ha en aktiv agouti-gen som avgränsar det svarta, för då hade den blivit en brun häst.

Nu kan vi titta på betydelsen av ett hetero- eller homozygot genpar. Det är lite överkurs, men roligt, och kanske betydelsefullt att kunna, om någon hett önskar sig till exempel en svart avkomma efter sitt sto.

Kom ihåg att hästen lämnar en av generna i ett par, vidare till sitt föl, 50-50 vilken av generna som nedärvs.

Låt oss titta på den svarta hästen:
Om den är heterozygot och har grundkoden Ee aa, så kan den lämna antingen det svarta pigmentet E vidare, eller det röda e. Den kan inte producera en brun häst, för den har ingen dominant Agouti-gen. Den här hästen kan alltså lämna svarta E a och fuxiga e a avkommor. (Men agouti-genen kan ju komma från partnern, och därmed ge en brun häst.)

Om den är homozygot och har grundkoden EE aa, så kan den endast lämna det svarta E pigmentet vidare, och kan alltså inte producera fuxiga avkommor, utan bara lämna genkoden för svart, E a, vidare. (Den kan tillsammans med en häst som bär A, ge bruna föl.)

Låt oss för sakens skull även titta på hur Agouti-genen beter sig:
Om vi har en brun häst som är heterozygot för agouti, så ser genkoden ut så här E? Aa. Den här hästen kan producera fux (om den även är heterozygot för Ee), brun och svart efter som den kan lämna både A och a.

Men om en brun häst är homozygot för agouti, AA, kan den aldrig producera en svart häst, eftersom en svart häst alltid är aa.

Så till sist ska man veta att det finns tre olika sorters Agouti-gener:

A – som ger den vanliga bruna hästen.

A+ - som ger en brun-variant som kallas wild bay, den är ljust brun, med lite svart på benen längst nere vid hovarna, och ibland även något ljusare, ibland silverglänsande, päls på benens baksida.

At – som ger den färgvariant vi kallar svartbrun, på engelska brown, eller seal brown. Det är en häst som är mörkt, mörkt brun, eller svart (kan ibland förväxlas med svart) men med ljusare partier i ljumskar, mellan bakbenen, på mulen och runt ögonen. Det är agouti-genen som avgränsar E pigmentet på de delarna av hästen.

Den genetiska grundkoden för en wild bay eller en seal brown är alltså: E? A+ eller E? At

Det går inte att testa vilken av agouti-generna en häst bär på, det är än så länge upp till ett tränat öga att avgöra.

Det var grunden:

Fux/röd och svart.

Fux, bär inte på svartpigment = ee

Svart har minst en E-gen, ingen dominant agouti = E? aa

Brun har minst en E-gen och en A-gen = E? A?

Därför får de guld i pälsen!

Om du har fått kläm på grunden i färg-genetiken, så är resten ganska enkelt – nu ska vi lägga till några extra färg-gener till våra svarta och röda hästar för att se hur det påverkar deras utseende.

Alla hästar bär på en mängd extra-gener som styr färgen på pälsen, men de flesta generna är recessiva, de är avstängda, och har därför ingen betydelse för hästens utseende.

Nu slår vi på en Creme-gen, och ser vad som händer. Creme-genen förkortas Cr, och den är en dominant gen. Om den är aktiv lägger den sig ovanpå de flesta andra färg-generna, vilket innebär att vi i princip alltid kan se om en häst har en aktiv creme-gen. Det finns ett litet undantag, och det är en svart häst med en creme-gen, som ibland kan se svart ut trots att den har Cr i gen-uppsättningen.

Vad innebär det att en häst har en, eller två Cr-gener?
Jo, creme-genen bleker rött pigment.

Om en häst har fått en aktiv Cr-gen, Crcr, den är heterozygot för creme, påverkar det alltså det röda i pälsen, men inte det svarta.

Om en häst får två aktiva creme-gener, CrCr, den är homozygot för creme, blir den blekande effekten så stark att även det svarta pigmentet påverkas.

Vanligtvis bleks det röda pigmentet till en guldig färg, men nyanserna varierar. En häst med en creme-gen Crcr, kan bli allt från mycket ljus till mörkt guldig, nästan brun i pälsen. Manen blir dock ljusare.

På engelska kallas creme-genen också för dilute, så en häst med en dominant Crcr, kallas dilute, och en häst med CrCr kallas följaktligen double dilute.

Om en fux får en creme-gen blir den en palomino, med genkoden ee Crcr.
Den röda pälsen bleks till en guldig färg, och även man och svans bleks, ofta till en vit eller ljus creme-färg. Det är grunden, men sen kan en sooty-gen påverka slutresultatet, så att man och svans blir allt från ljust silvriga till mörkt gråa.

Om en brun häst får en creme-gen blir den buckskin, med gen-koden E? A? Crcr.
Den röda pälsen bleks till en guldfärg, men svart påverkas inte av en creme-gen - så man, svans och ben är fortsatt svarta.
En svartbrun häst som får en creme-gen, blir en så kallad brown buckskin.

Om en svart häst får en creme-gen blir den smoky black, med gen-koden E? aa Crcr.
Och här är då undantaget som bekräftar regeln: Svart pigment påverkas inte av en creme-gen, så det kan vara svårt att se om en svart häst har fått en dominant creme-gen. Men oftast kan man ana det om de föds med mycket ljust hår i öronen, har bärnstensfärgade ögon och bleks kraftigt av solen. Det är lätt att förväxla en smoky black med t ex en svartbrun, eller mörkt leverfärgad fux.
Om din smoky black-färgade häst får en creme-avkomma tillsammans med en häst utan en creme-gen, vet du ju att din häst har en dominant creme-gen. Det går också att testa om en häst bär på en creme-gen.
Men kom ihåg att din svarta häst endast kan vara smoky black, om den har en dilute, eller double dilute-förälder.

Så ger vi våra basfärgade hästar två aktiva creme-gener (homozygota för creme, double dilutes) och ser vad som händer:
En fux med två creme-gener blir en cremello, ee CrCr.
Allt rött pigment, dvs hela hästen, bleks till en ljus creme-färg. Huden blir rosa och ögonen blå, eller blågröna.

En brun häst med två creme-gener blir perlino, E? A? CrCr.
Allt rött pigment blir ljust creme-färgat, och det svarta pigmentet i manen, svansen och på benen bleks till en ljust kaffefärgad, eller i vissa fall orangefärgad nyans. Huden är rosa och ögonen blåa.

En svart häst med två creme-gener blir smoky creme, E? aa CrCr.
Hela hästen bleks till en creme-färg, ibland till en något gråare nyans, därav namnet. Hela hästen är ju egentligen svart, vilket påverkas något mindre än det röda pigmentet, därför kan en smoky creme bli något mörkare creme-färgad än en cremello – ibland kan hela pälsen få en orange ton. Huden är rosa och ögonen blåa.

Fördomarna om de creme-färgade hästarna har genom åren varit många: Såsom att de är döva, blinda eller att de på andra sätt har sjukliga gener. Det stämmer inte. Sant är däremot att hästar med blå ögon och ljust pigmenterad hud – precis som vi människor – är känsligare för starkt solljus.

Förväxla inte en double dilute med albino; albino-anlaget finns inte hos hästar.

En double dilute har ju två aktiva creme-gener CrCr, vilket innebär att den alltid lämnar en aktiv Cr-gen vidare till sin avkomma, och därmed alltid ger dig ett föl med någon av följande färger: palomino, buckskin, smoky black, cremello, perlino eller smoky creme – allt beroende på om du parar med en häst i en basfärg, en dilute eller double dilute.

Helén van den Born
Jan Wifstrand
Tullesbo Gård,
275 94 Sjöbo,
Sweden
+46 415 41200) home,
+46 708 320300 mobile
helen@tullesbo.com
jan@tullesbo.com

© Tullesbo Gård AB 2005 • The material on www.tullesbo.com is protected by Swedish Copyright Law. No part of it can be reproduced or reused in any way. All pictures are copyrighted. All rights reserved.