Tullesbo Cruzado Correll

Rocky July 2009. Photo Anne Söderström.

När Rocky föddes visste man på en gång att det var ett alldeles litet speciellt föl som kommit till världen: Han var guldgul med långa svarta strumpor, hade ett bedårande litet Morganhuvud med de pyttigaste öron som man kan önska att alla Morgans skulle ha - och när han tittade på dig med sina ljusblåa baby-ögon kändes det som om han såg rakt in i din själ.

Men inte nog med det, det är något annat som också gör den här killen unik - hans gångarter. Att hans pappa Smokey ger fölen en extra bonus i form av en liten tölt-gen som är mer eller mindre framträdande beroende på vilket blod vi kombinerar honom med, visste vi, men när Rocky föddes fick vi både bakläxa och en stor kunskap på köpet - Rockys mamma Penny, bär genom Correll-blodet även hon en gångartsgen, och kombinationen av de här två föräldrarna gav en femgångare.

Flergångare har funnits inom rasen i alla tider, från dag ett då man korsade rasens anfader Figure med märrar av olika slag - då kom färg, olika blodstyper, gångarter och storlekar in i det som sedemera blev en Morganhäst. De olika typerna och egenskaperna har sedan genom åren huldats var och en inom olika blodslinjer, och idag finns livaktiga avelsprogram som specialiserat sig på att ta tillvara de olika inriktningarna. Inom rasen finns idag uppfödare som vurmar för bruna Morgans, showiga Morgans, fyrgångs Morgans, små Morgans och tja... allt som blodsbasen erbjuder, vilket är ganska mycket faktiskt. Och här har vi nog en av anledningarna till att rasen tilltalar så många med olika önskemål, det finns en Morgan för de flesta!

Här på Tullesbo var en femgångare en revolution. Vi följde med spänning Rockys första halvår, och vår kunskap om flergångare växte i takt med den snygge unge hingsten. Fram till och med cirka fem månader valde han att skritta eller galoppera - han hade den mest ljuvliga, bäriga galopp - och skritten - ja, han kunde gå i från vilken vuxen häst som helst. Han skrittade som vinden drog fram.
Ibland visade han grisepass och emellanåt drog han en raksträcka i en ren pass, men då och då (när han inte växte med baken i vädret) bländade han oss med en strålande bärig och luftig trav - han var verkligen en sann femgångare, han gav oss hela registret.

Vad skulle bli av honom, behålla eller sälja? En buckskin-hingst efter Smokey - behåll! Men tanken var ju att inte behålla fler hingstar än på ett tag... sälj. Hm.
Så kom de första mailen utomlands ifrån:
- En Morgan som är femgångare som dessutom kommer bli över 155! Jag köper! Pengar och du får en dessutom häst från mig i bonus, om du vill.
- Nja, jag vet inte.
- Mer pengar! Jag ska använda honom till att avla fram gångartshästar, jag kommer korsa honom med ston av andra raser - efterfrågan är stor här nere i Europa.
- Njäe, det känns inte riktigt rätt, vi behåller honom nog.
Rocky gav oss kontakter med uppfödare vi aldrig mött förr och vi förstod att den efterfrågan man sett i USA på gångartsmorgans, säkerligen pyrde rejält även här i Europa. Bilden ovan är tagen av Claudia Irmer.

Men vi höll kvar i Rocky - samma sak gällde för honom som för alla våra andra uppfödningar, vi tackar helst nej till att exportera dem då vi lagt ner så mycket möda, tid och ekonomiska resurser på att hitta och importera de hästar vi har. Vi anser att blodet behövs i Norden, förutsatt förstås att det finns ett intresse för avkommorna här.

Så en dag ringde Anne Söderström. Och det var ju inte nån tvekan om att Rocky var den hon ville ha - en Morgan och femgångare - hon kom och tittade, eld och lågor, och han var såld. Vi kände att Rocky hittade hem hos Anne. Hon kan gångartshästar och hon ville ha en Morgan. Det kändes alldeles rätt att låta de två bli ett team.

När Anne visade en ung Rocky på MorganRiks fick hon strålande kritik för honom. Både den svenska och amerikanske domaren föll hårt för den högresta, långbente och, enligt kritiken mycket vackre, ynglingen - men han visade ingen ren trav, för han hade inte lärt sig skilja på gångarterna än.
- Vänta bara, sa Anne och det gör vi så gärna. Vi tror gott om den här killen, vilken gångart han än väljer.

Idag har han vuxit till en stilig yngling som alldeles nyligen fått sadel på sig och snart kan sättas i arbete på allvar. Både päls och ögon har mörknat, men än i dag är han en speciell Morgan som vi vet att du kommer lägga märke till när du möter honom.

Han fick sitt namn efter det penga-tema som de flesta av hans mamma Pennys föl har döpts till: Hos Anne-Marie Eriksson som leasade ut Penny till oss föddes Copper Coin, Escudo och Half a Crown. Pennys sista föl hos oss fick namnet Cruzado, en brasiliansk valuta som delades i Centavos (Rockys pappa). Och så la vi till Correll eftersom det är en fin blodslinje inom Morganrasen, som dessutom bidragit till Rockys speciella gångarter.

Så fick han sitt namn!

Tullesbo Cruzado Correll, kallad Rocky, ägs av Anne Söderström, Super A Morgans. Bilden nedan är tagen av henne, november 2009, direkt efter ett arbetspass hos Waldemar Wass som rider in Rocky.

Helén van den Born
Jan Wifstrand
Tullesbo Gård,
275 94 Sjöbo,
Sweden
+46 415 41200) home,
+46 708 320300 mobile
helen@tullesbo.com
jan@tullesbo.com

© Tullesbo Gård AB 2005 • The material on www.tullesbo.com is protected by Swedish Copyright Law. No part of it can be reproduced or reused in any way. All pictures are copyrighted. All rights reserved.